{ Vår bröllopsdag - Del 1 } }

110528

Dagen kunde börjat bättre. Jag hade ställt klockan fel, så istället för att gå upp vid 07 och mysa med familjen och njuta av morgonen och av vad som komma skulle, vaknade jag vid 8,30 (skulle vara hos frissan vid 9)... Så det blev att slänga i sig en macka och en kopp kaffe och så iväg. T kör mig till frissan och när vi väl är inne i stan kommer jag på det. Brudklänningen hänger kvar på galgen där hemma...

SUCK!

Så T fick snällt drajva hem och hämta den och så in till stan igen. :)

Först blev jag sminkad. Kina gjorde ett kanonjobb och jag var såå nöjd med hur det blev! Efter det tog Veronika över och gjorde underverk med mitt hår! Hon satte in löshår och snurrade sen upp det i en stor maffig knut i nacken.

Mitt enda krav var att det skulle hålla hela dan och kvällen, och det gjorde det absolut! :)

Sen hade söta Anna fixat en utslagen vit pion åt mig som Veronika fäste i håret.

Jag fick sällskap av svägerska/värdinnan Linda och Charlotte (som dessutom tagit alla bilder jag visar i detta inlägget!) som bjöd mig på mousserande vin, jordgubbar , choklad, kaffe och mackor! Mums!!

Jag klädde om och sen åkte Charlotte o jag och hämtade resten av familjen och åkte och tog kort.

Precis när Charlotte tog sista fotot kom de första dropparna. Vädret visade ju sig inte direkt från sin bästa sida under resten av dagen, utan vi fick användning av både paraply och jackor.

Kyrkan var dekorerad med liljekonvaljer som mamma och svärmor ordnat med dagen innan.

Men det var inget jag la märke till när det var dags att gå in i kyrkan för jag hade fullt sjå med att bara ta mig fram till altaret utan att snubbla eller börja gråta när jag såg alla nära och kära i bänkarna!

Med oss framme vid altaret hade vi Simon (som höll min bukett), Noa (som hade våra ringar) och Ella. De två små skötte sig exemplariskt.... i någon minut eller så... ;) Sen var det myror i brallan vill jag lova!!

Noa lekte med ringarna och tappade dem på golvet, Ella var nyfiken på gästerna och kröp/ålade sig fram och tillbaka i gången och vid ett tillfälle ryckte Noa mig i armen och frågade om han fick gå upp på läktaren där en kompis till honom var! Phu!! 

Men annars gick det som smort. Jag grät inte (som jag fasat för), fast det innebar att jag fick undvika att seT i ögonen när jag skulle säga mina löften och istället koncentrera mig på hans haka, och när fina Marie sjöng så huden knottrade sig fick jag koncentrera mig på fönstret vid sidan om henne. Hon sjöng först "Kärleksvisan" av Sarah Dawn Finer och sen "When you say nothing at all" av Ronan Keating.

Noa, glad att vara ute ur kyrkan.

Ella, söt som socker.

Sen åkte vi hem en sväng och pausade innan det bar av till Galtabäck och festen! Bilder därifrån visar jag nästa gång.

Hej så länge!